Abbe på väg till parkeringen, en underbart vacker morgon.

Hela familjen är nu drabbad av en färja-kryssningsfatyg-ångbåt-och-höga-byggnader-tornado som fullkomligt rasar och orsakar högvis med teckningar av nyss nämnda föremål. Dock en oväntad och kanske välbehövlig paus från dinosaurieträsket som vi länge befunnit oss i. En sällan skådad kreativitet och produktivitet har bubblat upp hos storebror, fem år, som inte kan slita sig ens vid frukost.

Jag testar lite hur det blir om man lägger in en bild...




Men det var värst vilken liten en.

Det var några år, några yrken, några bostäder och några barn sedan sist. Fan vad svårt det är att få till sidan som man vill ha den. Det är inget jag vill minnas att jag hade problem med förr. För två barn sedan. Men dåförtiden hade jag eoner av tid som jag vältrade mig i utan att göra något vettigt av densamma (tiden). Nu kan man räkna mina lediga sekunder varje dag på en hand, känns det som, men frågan är om jag spenderar tiden mer vettigt nu än då. (Skillnaden är väl att jag spenderar den med vettigare personer!)